Framtidens elnätsreglering måste understödja elektrifieringen

Elnätsverksamhet är ett reglerat naturligt monopol där Energimarknadsinspektionen fastställer hur stora avgifter elnätsföretagen får ta ut av kunderna. Den så kallade ”intäktsramen” beror på vilken infrastruktur som finns i det aktuella elnätet och kostnaden att driva den. Intäktsramen justeras också för kvalitetsaspekter som avbrottstider & elnätsförluster. Dessutom finns ett stående effektiviseringskrav som innebär att de rörliga kostnaderna (exempelvis för underhåll) måste minskas med minst 1 procent per år.

Detaljregleringen för att fastställa intäktsramen har stor betydelse för de svenska elnätens utveckling, exempelvis vilka investeringsstrategier som elnätsföretagen väljer. Efter hur lång tid byts en luftledning ut? Hur stor nätstation krävs för ett nytt villaområde? Vilken effekt kommer kräva för framtida elbilsladdning i elnätsområdet?

Den gällande intäktsregleringen har visserligen ändrats återkommande, men grundas i en modell som togs fram efter avregleringen av elmarknaden i slutet av 1900-talet. Dåtidens svenska elsystem var i ett helt annat läge än idag. Elförbrukningen hade varit mer eller mindre konstant under många år. Solpaneler, elbilar, massiv vindkraftsutbyggnad och fossilfritt stål låg ännu långt bort. Intäktsregleringen utformades därför för att i första hand främja effektivitet vilket i sin tur innebar låga elnätsavgifter för kunderna. Elnätsföretag ska inte bygga mer eller kraftigare elnät än absolut nödvändigt. Så länge kvalitetskraven klaras ska minsta möjliga förnyelse & underhåll genomföras. I ett läge där elnäten i princip ansågs vara färdigbyggda och tillräckliga var detta en logisk prioritering.

Nu är situationen emellertid annorlunda. Vi står inför en massiv elektrifiering där den svenska elanvändningen förväntas att öka till mer än det dubbla. Det kommer kräva en massiv elnätsutbyggnad som kommer kosta. I detta läge kan en reglering som prioriterar låga elnätsavgifter (och därmed minsta möjliga elnätskapacitet) vara direkt kontraproduktiv för samhällsutvecklingen. Samhällskostnaden för ett underinvesterat elnät är på sikt sannolikt betydligt mer besvärande för kundkollektivet än höjda elnätsavgifter. För utan tillräckliga elnät kan vi glömma solceller, mer vindkraft, fossilfritt stål, nya industrier, elfordon och andra elberoende satsningar som driver vårt samhälle framåt.

Just nu pågår en översyn av intäktsregleringen. Framtidens reglering måste självklart fortsatt främja effektivitet, men i rimlig avvägning mot det massiva investeringsbehovet. Redan idag har många elnätsföretag svårt att hänga med i den snabba investeringstakten som omställningen kräver. Lokal kapacitetsbrist är tyvärr en realitet i flera svenska städer. Den höga investeringstakten har inneburit ett negativt kassaflöde för många elnätsföretag med ett ökat lånebehov som följd för att kunna finansiera verksamheten. På sikt är detta inte en hållbar situation.

Det måste bli ekonomiskt möjligt att bygga elnät proaktivt för framtida behov i stället för att passivt vänta på att en kund ska dyka upp. Elnätsföretagen måste uppmuntras att tidigt ta höjd för kraftigt ökade effektbehov. Befintliga elnät behöver förstärkas och förbättras, exempelvis genom att byta ut luftledning mot markkabel. Det är också viktigt att poängtera att det inte handlar om att öka elnätsföretagens vinst. Det handlar om att skapa investeringsförutsättningar. Sverige behöver en elnätsreglering som understödjer elektrifieringen – inte bromsar den!

• Dela:
• Facebook
• Twitter
• Tips