Hur löser vi sopsorteringens gordiska knut?
Tekniska verken är ett energibolag med ena foten i avfallsbranschen. Det gör oss unika i förhållande till många andra aktörer på marknaden. Vi är idag aktiva inom alla delar av avfallshierarkin, från avfallsförebyggande verksamhet till deponi. Navet i verksamheten är naturligtvis energiåtervinningen i våra kraftvärmeverk, men vi satsar också på andra för oss nya områden. Ett exempel på detta är vår senaste satsning på återbrukshallar som kommer att bidra till att prylar som slängts kan få göra nytta ytterligare en tid innan vi behöver göra el och fjärrvärme av dem.
De senaste åren har avfallsfrågorna lyfts allt högre upp på den politiska dagordningen. Plast i haven, förpackningars klimatpåverkan och matsvinn är bara några exempel. Ett område som berör alla dessa utmaningar är avfallssortering. Därför arrangerar vi ett särskilt seminarium i Almedalen på detta tema!
En anledning till att vi särskilt vill lyfta sorteringsfrågan är att vi i samband med våra återkommande plockanalyser av avfall konstaterat att en hel del av det restavfall från hushållen som går till energiåtervinning i själva verket är producentansvarsavfall som borde hanterats av återvinningsindustrin innan den så småningom kommer till våra kraftvärmeverk. Det är naturligtvis beklagligt och ett problem för oss vars vision är att bygga världens mest resurseffektiva region. Bland annat försämrar den höga andelen plastförpackningar avsevärt kraftvärmens klimatprestanda.
Tekniska verken arbetar sedan länge aktivt med att minska det fossila innehållet i det avfall som energiåtervinns. På sikt är vår ambition att bara energiåtervinna förnybart och återvunnet avfall. Vi vill alltså helt eliminera det fossila innehållet i restavfallet. Det är en stor utmaning, bland annat då vi som energi-och avfallsföretag saknar rådighet över avfallet högre upp i avfallshierarkin.
Med en så stor del förpackningar i restavfallet är det inte orimligt att överväga någon slags eftersortering. Jag är dock övertygad om att vi inte kan släppa principen om källsortering hos hushållen. Vi får trots allt in stora mängder sorterat avfall till återvinningsindustrin. Det är också principiellt viktigt att konsumenten har möjlighet att minska sin klimat- och miljöpåverkan genom sortering. Det finns också ny teknik som kan bidra. I stadsdelen Vallastaden i Linköping har vi exempelvis genomfört ett projekt med individuella smarttaggs för lägenhetsinnehavare som skulle kunna ge ekonomiska incitament för ökad sortering.
Rent praktiskt skulle en anläggning för eftersortering mycket väl kunna vara placerad på våra anläggningar, precis som vi idag har ett nära samarbete med såväl Pantamera som FTI. Vem ska då vara ansvarig för verksamheten? Jag tror det är viktigt att på något sätt engagera de aktörer som har rådighet över tillförseln av avfall och som verkligen gynnas av minskade avfallsmängder enligt producentansvarsprincipen. Framförallt måste vi dock skapa en ökad efterfrågan på återvunnet material. Idag är det lönsamt att återvinna vissa fraktioner, exempelvis metall, men när det gäller användning av återvunnen plast är intresset tyvärr svagt trots många intressanta pilotprojekt. I den bästa av världar skulle marknadens aktörer kämpa med näbbar och klor för möjligheten att få tillgång till avfall för återvinning, men där är vi tyvärr inte idag. Kring detta och många andra aspekter på avfallssortering hoppas vi kunna ha en givande diskussion i Almedalen! Mycket välkomna!
Charlotta Sund
Vd och koncernchef, Tekniska verken i Linköping AB
Skriv en kommentar