Intäktstaket riskerar att stänga ner elproduktion när elsystemet behöver den som mest

Porträtt på Per Everhill. Foto. Per Everhill 8 mar 2023
Vindkraftverk står på landsbygden med åkrar och gårdar i bakgrunden

I höstas beslutade EU-kommissionen i en särskild krisförordning om ett intäktstak på så kallad ”inframarginal” elproduktion. Det vill säga sådan elproduktion som inte är marginalprissättande. För sådan elproduktion ska en skatt utgå motsvarande 90 % av elpriset överstigande 1957 kronor per MWh. Intäkterna från denna skatt ska återföras till kundkollektivet. Den svenska implementeringen av förordningen har emellertid dröjt fram tills i mars i år trots att beredningen av ärendet skedde på rekordtid, bland annat med en mycket kort remisstid på förslaget.

Att implementera ett komplicerat regelverk på kort tid innebär alltid en risk för att praktiska konsekvenser missas. Så verkar tyvärr fallet vara med intäktstaket och på ett sätt som riskerar att hota det svenska elsystemets stabilitet i lägen då elproduktion är som mest värdefull, exempelvis när det är riktigt kallt. 

Hur då? Häng med här

Skattskyldigheten har i detta fall lagts på koncernmoderbolag i förekommande fall, även om själva elproduktionen rent praktiskt sker hos ett dotterbolag som kan vara hel-, eller delägt. Delägarskap är särskilt vanligt inom vindkraften som är ett av de kraftslag som omfattas av intäktstaket.

Låt oss anta att det i en koncern finns ett dotterbolag med vindkraftsproduktion med en ägarandel på 50,1 %.

  • För vindkraftsproduktionen uppstår en specifik timme en skattepliktig vinst på 1000 kr på grund av elpriset överstiger 1957 kr/MWh. Intäkten tillfaller dotterbolaget medan den skattepliktiga koncernmodern belastas av skattekostnaden på 90 % av 1000 kr = 900 kr.

  • Minoritetsägaren av dotterbolaget (49,9 %) som inte är skattskyldig får således en vinst på 49,9 % av 1000 kr (sin andel av produktionen) = 499 kr.

  • Majoritetsägarens (50,1 %) som får sin andel av dotterbolagets intäkt 501 kr och hela skattekostnaden 900 kr gör en förlust med 399 kr.

Således uppstår en ”pomperipossaeffekt” på grund av skattens utformning där en tidigare vinst på 501 kr (genom 50,1 % delägande) omvandlas till en förlust på 399 kr. 

Om elpriset stiger ännu mer blir effekten ännu större. Vid ett elpris på strax över 4 000 kr/MWh äter skatten upp hela koncernföretagets intäkt på produktionen. I praktiken ännu lägre eftersom hänsyn också måste tas till marginalproduktionskostnaden. Skulle priset stiga ännu mer blir det alltså rent av rationellt för koncernmoderföretaget att ge order till dotterföretagen om att stänga ned energiproduktionen timmar med överpris. Det är sannolikt under just de timmar då samhället behöver el som mest. Det senaste året har elpriset varit över 4 000 kr/MWh vid flera tillfällen och till och med betydligt högre när efterfrågan på el varit som störst i förhållande till tillgänglig kapacitet.

Genom att i stället ta ut skatten av respektive bolag där överintäkterna uppkommer undviks pomperipossaeffekten och incitamentet att stänga ner elproduktionen då elsystemet behöver den som mest.