Kapacitetslösningen i storstäderna visar på behovet av en ny elmarknadsdesign
Även om detaljerna kring den nyligen presenterade kapacitetslösningen för Stockholm och Malmö delvis är höjda i dunkel är det ändå intressant att reflektera över vad den på sikt skulle kunna innebära för den svenska elmarknaden och aktörerna på den. Först kan det vara på sin plats att konstatera att det akuta kapacitetsproblemet i våra storstäder främst beror på vårens kraftiga höjningar av energi-och koldioxidskatten för den marginella toppeffekten i kraftvärmen. Det handlar om anläggningar som eldas med fossila bränslen, men med mycket kort driftstid på årsbasis under några dagar när det är som kallast. Och visst ska vi avveckla olja, kol och naturgas i kraftvärmen (några enstaka procent återstår idag), men när det är rör sig om en reservfunktion som denna kan agerandet liknas vid att straffbeskatta flytvästar för att de är av fel material.
Hur som helst har ett, vad jag förstår, intensivt förhandlande mellan såväl enskilda företag som politik och myndigheter nu resulterat i en lösning som gör att Stockholmare och Skåningar med stor sannolikhet kommer slippa frysa just denna vinter. Lösningens huvudnummer är att vidmakthålla befintlig kraftvärmekapacitet som emellertid konverteras för att kunna elda förnybara bränslen. Det intressanta i sammanhanget är att detta finansieras av de regionala/lokala elnätsföretagen. Rent juridiskt har dessa faktiskt inga formella krav på sig att tillhandahålla effekt till sina kunder, men som den reglerade aktör som faktiskt har den mest permanenta relationen med kunderna är det naturligt att de i denna akuta situation ändå tar på sig det ansvaret. I slutändan kommer elnätskundkollektivet att stå för kostnaderna via sina elnätfakturor vilket också är rimligt då det är de som får tjänsten effekt levererad till sig den där kalla vinterdagen då den framtida biogaseldade pannan tänds upp på Helenholmsverket i Malmö. Det intressanta i sammanhanget är att lösningen kräver samverkan mellan produktion och distribution på ett sätt som traditionellt sätt inte faller sig naturligt på den svenska elmarknaden med såväl juridiskt som marknadsmässigt vattentäta skott mellan dessa verksamheter.
En annan del av lösningen innebär en tidigarelagd start av lokala marknadsplatser för kapacitet. Detta är något helt nytt på den nordiska elmarknaden som drivs enligt principen Energy-Only. Det innebär att endast energi har ett monetärt värde och övriga tjänster såsom att tillhandahålla effekt levereras gratis ”på köpet”. Den akuta situationen i Malmöområdet har alltså drivit fram ett frånsteg från denna regim. En annan del av lösningen i Malmöfallet verkar handla om att stamnätsoperatören Svenska Kraftnät genom ”förändrade driftsförhållanden” bidrar till att öka tillgången på effekt i regionen. Exakt vad det innebär låter sig inte sägas, men det är inte orimligt att det handlar om olika former av marknadsbegränsningar, exempelvis avseende export. Även här har vi alltså en eldistributör som genom olika former av ingripanden på elmarknaden bidrar till situationens lösning.
Det vi ser är alltså ekonomiska flöden i helt nya riktningar och mellan aktörer som agerar i helt andra roller än vad de formellt brukar göra. Kan det vara så att detta är en utveckling vi kommer att ser mer av på en framtida energimarknad med en högre andel oplanerbar kraftproduktion, ett ökat behov av användarflexibilitet och en mer föränderlig samhällsutveckling när det gäller tillkommande effektbehov? Är nuvarande rollfördelning på elmarknaden med producenter, distributörer och handlare obsolet i ljuset av denna utveckling? Behöver vi kanske tillåta nya eller gamla aktörer att ta ett lokalt eller regionalt helhetsgrepp på energiförsörjningen? Och behöver vi skapa ett värde på effekt på marknaden? Jag vet inte exakt hur, men jag tror att den presenterade kapacitetslösningen i storstäderna kan ge oss några viktiga ledtrådar kring hur framtidens elmarknad kommer att kunna se ut...
Skriv en kommentar