Miljöskatten som inte fungerar

Regeringen föreslår att den mycket omstridda avfallsförbränningskatten ska höjas kraftigt genom BNP-indexering i syfte att ge ökad styrning mot målsättningen om en mer resurseffektiv och giftfri avfallshantering samt våra nationella klimatmål. De önskade effekterna av skatten har emellertid helt uteblivit sedan den infördes år 2020 vilket också konstaterades i en utvärdering gjord av Skatteverket hösten 2021. 

Orsakerna till att skatten inte fungerar ur miljöstyrningssynpunkt är att det i många fall saknas alternativ till energiåtervinning för en mängd avfallsfraktioner i Sverige. För använda hygienprodukter som blöjor, engångsartiklar, plastpåsar, trasiga leksaker, trasig och förorenad textil eller trädgårdsredskap kan avfallslämnaren enligt lag inte göra något annat än att lämna in det via hushållsavfallet eller på brännbart på återvinningscentralen. Önskar man någon styrande effekt av en miljöskatt måste man naturligtvis införa önskade alternativ (till exempel ett insamlingssystem för materialåtervinning) FÖRE skatten som är tänkt att styra år det hållet. Inte skatt först och så inget alternativ. Det kommer det inte att fungera vilket naturligtvis påpekades av i princip samtliga remissinstanser inför införandet av skatten liksom av lagrådet i en av deras mer episka sågningar av ett lagförslag. Regeringen valde emellertid att införa skatten ändå och nu vill man alltså höja den kraftigt. 

Tekniska verken avstyrker med eftertryck förslaget och föreslår istället att skatten avvecklas med omedelbar verkan för att i stället ersättas med verkningsfulla styrmedel som minskar tillflödet av restavfall högt upp i avfallshierarkin. Vad kommer då hända om skatten höjs? Framför allt kommer det leda till kraftigt försämrad konkurrenskraft för svensk fjärrvärme där just restavfall är ett viktigt bränsle.  På sikt innebär detta i stället ökad elanvändning för uppvärmning vintertid då det svenska elsystemet är som mest belastat. Risken är också stor att svenska avfallseldade kraftvärmeverk avvecklas vilket i förlängningen skulle innebära att svenskt avfall behöver exporteras utomlands för energiåtervinning i anläggningar med betydligt sämre klimatprestanda än de som finns i Sverige. 

Den föreslagna skattehöjningen är också ett exempel på politiska risk som hämmar investeringar i planerbar kraftproduktion i Sverige. Vem vågar investera i ny kraftproduktion på längre sikt när de skattemässiga förutsättningarna svänger år från år? Det svenska elsystemet är uppenbart behov av ökad stabilitet vilket till exempel förnybar kraftvärme tillför. Utan långsiktigt stabila skatteregler är risken i stället stor för att planerbar kraftproduktion avvecklas när den faller för åldersstrecken.

Tyvärr ser vi också hur avfallskriminaliteten ökar i Sverige. Ökade kostnader för avfallshantering av fraktioner där lagliga & billigare alternativ till energiåtervinning saknas gör naturligtvis denna typ av verksamhet mer attraktiv. Kostnaden för avfallshantering måste vara tillräckligt hög för att avfallslämnarna ska ha incitament att minska sina avfallsmängder, men samtidigt så låg att det inte blir attraktivt med illegala metoder som dumpning. Det är svårt att sia om hur en kraftigt höjd avfallsförbränningsskatt bidrar till denna ekvation.

Sist, men inte minst kommer skattehöjningen naturligtvis drabba vanligt folk som bara vill bli av med sina sopor. Barnfamiljer med 200 kg blöjor per år som saknar alternativ. Nej, förpassa avfallsförbränningskatten till den soptipp där den hör hemma och satsa i stället på styrmedel som slår mot tillförseln av avfall snarare än enskilda återvinningsmetoder. 

• Dela:
• Facebook
• Twitter
• Tips