Rätt primärenergifaktorer nödvändigt för resurseffektivt byggande

Johan Lundén 3 mar 2017

I ett tidigare blogginlägg berättade vi hur Boverkets nya förslag till byggregler för nära-nollenergihus riskerar att leda till sämre byggnader och minskad resurseffektivitet på samhällsnivå. Problemet med Boverkets förslag är att man envisas med att energikraven ska utgå ifrån levererad energi istället för den totala mängden energi som en byggnad använder. Förslaget gynnar elbaserad uppvärmning, exempelvis värmepumpar framför storskaliga resurseffektiva energilösningar som fjärrvärme.

Ett sätt att mildra problematiken med att ha levererad energi som grund för bedömningen av en byggnads energieffektivitet är att justera med så kallade primärenergifaktorer som speglar den totala resursåtgången, från utvinning av själva energiråvaran till levererad nyttighet. En hög primärenergifaktor innebär hög energiåtgång och vice versa. Boverket föreslår just en sådan lösning i sitt förslag till nya byggregler. För att ge rätt styrsignaler är det dock mycket viktigt att tillämpa väl underbyggda primärenergifaktorer som styr mot resurseffektiva val. I Boverkets föreslagna användning av primärenergifaktorer för beräkning av byggnaders energiprestanda föreslås el få primärenergifaktor 2,5 i framtiden medan övriga energislag får faktor 1,0. Denna förenklade tillämpning av primärenergifaktorer är inte tillräcklig för att spegla de energibärare som finns på den svenska marknaden.

Med Boverkets förslag likställs exempelvis fjärrvärme från högeffektiva biobränsle- eller avfallseldade kraftvärmeanläggningar med små pelletspannor, villaolja och vedeldning vilket ger en kraftigt snedvriden bild av dessa uppvärmningsformers resurseffektivitet i förhållande till varandra, liksom till elbaserad uppvärmning. Utifrån ett resurseffektivitetsperspektiv borde svensk fjärrvärme få en primärenergifaktor som är betydligt lägre än 1 eftersom den gör det möjligt att nyttiggöra resurser i samhället som annars skulle förlorats, exempelvis avfall, spillvärme eller restprodukter från skogsindustrin. Det gör denna uppvärmningsform betydligt mer resurseffektiv än el, som dessutom kan användas till en rad mer kvalificerade uppgifter än uppvärmning. Med en rättvisande primärenergifaktor för fjärrvärme får vi många positiva styreffekter i byggandet av nya byggnader, som i sin tur ger minskad klimatpåverkan, ökad försörjningstrygghet och minskat behov av eleffekt. Motsvarande synsätt bör även gälla för svensk fjärrkyla där bland annat vår goda tillgång på frikyla bidrar till effektivt resursutnyttjande. Redan idag finns färdiga primärenergifaktorer för fjärrvärmen sammanställda i bland annat Miljöfaktaboken från IVL.

Vi uppmanar därför Boverket att ta sig ytterligare en funderare på vilka primärenergifaktorer som ska tillämpas i de svenska byggreglerna för nära-nollenergihus. Det vore olyckligt om ett regelverk som syftar till att öka energieffektiviteten i vårt samhälle fick motsatt effekt.