Reflektioner inför årets energipolitiska debatt – Energispektrum
Idag är det dags för den årligen återkommande energipolitiska debatten i Almedalen – Energispektrum. På scenen står som vanligt riksdagspartiernas energipolitiska talespersoner och det brukar vara ett bra tillfälle att känna dem på pulsen avseende aktuella energipolitiska frågor. I år är temat ”Så nollar vi utsläppen 2045” vilket naturligtvis är en referens till riksdagens beslutade mål om noll nettoutsläpp av växthusgaser till detta år.
I ärlighetens namn måste sägas att den energipolitiska debatten i Sverige varit hyfsat lågintensiv de senaste två åren. Orsaken stavas givetvis ”energiöverenskommelsen” som numera ligger till grund för en stor del av de energipolitiska initiativ som presenteras. De flesta intressenter har varit förhållandevis nöjda med överenskommelsen och den har faktiskt redan levererat på flera områden. Det tydligaste är sannolikt kärnkraften och vattenkraften som idag utgör omkring 80 % av den svenska elproduktionen, men vars framtid verkligen låg i vågskålen innan överenskommelsen på grund av olika skatter och avgifter. Fastighetsskatten för vattenkraftverk var stundtals högre per producerad kWh än elpriset vilket naturligtvis inte är hållbart i längden. Den frågan hanterades i överenskommelsen och idag går vi genom succesiva skattesänkningar mot att vattenkraften får samma fastighetsskatt som övriga anläggningar för förnybar elproduktion. Som vanligt sitter emellertid djävulen i detaljerna och i skrivande stund pågår arbetet med att reformera den svenska vattenförvaltningen i linje med överenskommelsens krav på att lokala miljöåtgärder maximalt får ge ett bortfall på 1,5 TWh årsproduktion för vattenkraften. Här är det viktigt att politikerna följer upp vad de beställt av våra myndigheter och exempelvis säkerställer att de tillämpar de undantag som EU:s vattendirektiv ger möjlighet till.
När det gäller energieffektivisering är implementeringen av energiöverenskommelsen i full gång. Sverige ska ha 50 % effektivare energianvändning år 2030. Under utredning är bland annat förutsättningar för energieffektivisering för små aktörer liksom framtagningen av särskilda sektorsstrategier på området. Ett gott exempel på att det händer saker inom energieffektivisering är stålindustrins initiativ Hybrit som syftar till att avsevärt minska dess användning av fossila bränslen till förmån för bland annat vätgas.
Det finns emellertid delar av energiöverenskommelsen där det fortfarande återstår en del osäkerheter och otydlighet. Ett sådant område är elnätet vilket är en viktig facilitator för ett fossilfritt elsystem. I energiöverenskommelse framgår att ”Regelverken kring elnäten bör ständigt utvecklas för att säkerställa att näten byggs ut på ett kostnadseffektivt sätt, att elnäten är möjliggörare för nya produkter och tjänster och att det sker samhällsekonomiskt effektiva investeringar i ny elproduktion”. Det rimmar knappast med de åtstramningar av elnätsföretagens intäktsramar som föreslås av regeringen. Visst har elnätspriserna höjts de senaste åren, men det handlar främst om de stora aktörerna på marknaden. En viktig orsak är dessutom framtida investeringsbehov då kommande regleringsperiod kommer innebära avsevärt lägre möjligheter till prishöjningar än idag. I ljuset av utvecklingen kring smarta elnät, lokal elproduktion och energilagring kommer frågan om de svenska elnätens utveckling bli en allt viktigare fråga framöver. Då hade det varit önskvärt med andra signaler från politiken än ett ensidigt fokus på avgiftssänkningar.
En annan fråga som energikommissionen åtminstone delvis duckade för är hur vi i framtiden ska säkerställa tillgången till effekt dygnet runt, året runt. Hanterandet av kärnkraftens och vattenkraftens villkor är visserligen en viktig del i lösningen, men vi har fortfarande en marknadsdesign som enbart premierar leverans av energi och inte effekt. I ljuset av att stora mängder subventionerad oplanerbar kraftproduktion kommer tillföras elsystemet framöver, ökar dessa utmaningar. Situationen vi går mot är delvis en konsekvens av utvecklingen mot ett fossilfritt energisystem vilket vi naturligtvis måste hantera.
Det finns ett behov av att politiken definierar vilket behov av leveranssäkerhet vi ska ha i Sverige och vad det får kosta. Frågan om framtidens effektförsörjning hör tydligt samman med kraftvärmens villkor. Idag använder den svenska kraftvärmen i huvudsak förnybara eller återvunna bränslen. Den fossila andelen bränslen minskar ständigt vilket efterhand höjer produktionens klimatprestanda. Kalla, mörka vinterdagar ger kraftvärmen ett avsevärt bidrag till elsystemet. Med ett elöverskott i Norden, hård konkurrens från olika former av elvärme samt tidvis motvind i olika regleringsfrågor är marknadsförutsättningarna för kraftvärmen idag en utmaningar som förtjänar att tas på allvar av politiken. Idag byggs faktiskt rena värmepannor utan turbin på grund av det låga elpriset vilket naturligtvis är ett resursmässigt slöseri. Förra veckan presenterade Energiföretagen Sverige och SVEBIO en lista på förslag för att rädda den svenska kraftvärmen. De borde de svenska energipolitikerna verkligen ta till sig.
Sammanfattningsvis står alltså elnätsregleringen, kraftvärmen och effektförsörjningen högt på min lista över prioriterade energipolitiska frågor. Flera av den har en tydlig koppling till fossilfrihet. Det ska bli intressant att höra om några av dessa områden kommer upp i debatten idag!
Missa inte energispektrum idag som går av stapeln klockan 14:00-15:30 i Klosterlängan, S:ta Katarinagatan 6, Visby!
Skriv en kommentar