Solelsboomens elnätspåverkan – energiomställningens ”dolda” kostnad
De senaste åren har den installerade solelseffekten i Sverige ökat kraftigt. Orsakerna är flera. Det ökade intresset för klimatfrågan driver på investeringar i förnybar elproduktion. Tekniken för solceller har utvecklats avsevärt samtidigt som investeringskostnaden minskat kraftigt. Dessutom är marknaden för solceller idag väl etablerad i Sverige vilket inte var fallet för 10 år sedan.
Den svenska solelsproduktionen gör tveklöst stor klimatnytta, genom att på marginalen tränga ut fossila energiproduktion från vår gemensamma nordiska elmarknad. Vi kan helt enkelt exportera mer fossilfri el till våra fossiltunga grannländer i söder och öster. Smakar det så kostar det brukar det emellertid heta, och svensk solel åtnjuter idag kraftiga subventioner från staten i form av bland annat investeringsbidrag och skatteavdrag för mikroproducenters inmatning av solel på elnätet. Stödet till solelen är ett politiskt ställningstagande och dess kostnader har naturligtvis vägt mot de klimatvinster som verksamheten genererar.
Det som emellertid sällan framkommer i den svenska energidebatten är de kostnader som solelsboomen skapar för de svenska elnäten. Låt mig presentera ett exempel från verkligheten:
I ett av Tekniska verkens elnät installerade en bostadsrättsförening för några år sedan ett antal solelsanläggningar på omkring 700 kW vilket belastade en specifik nätstation. Normalt är det svenska elnäten på stadsdelsnivå väl dimensionerade förutökade kapacitetsbehov av detta slag och installationen kunde genomföras utan ytterligare elnätsförstärkningar. Den installerade anläggningen åt emellertid upp en stor del av den överkapacitet som vid det aktuella tillfället fanns i området. Några år senare installerade en annan kund i samma område en mindre solelanläggning på omkring 60 kW. Vi räknade på det och bedömde att det skulle funka, men efter ett tag blev det tydligt att elnätet i området var överbelastat. Bland annat uppmättes spänning på runt 260 Volt hos enskilda kunder. Det hela löstes genom att vi fick bygga ut ett antal förbindelser så att belastningen kunde fördelas ut på fyra nätstationer istället för en. Denna typ av investeringar blir allt vanligare när ett ökat antal solelsinstallationer skapar marginaleffekter i elnätet som kräver ombyggnation.
Elnät är en kollektiv nyttighet. För kunna växa och utvecklas på ett effektivt sätt fördelas kostnaderna på hela kundkollektivet utifrån den enskilda kundens belastning på systemet över tiden, vanligen baserad på säkringsstorlek på konsumenter. Det vore orimligt om varje kund skulle ta hela kostnaden för de marginaleffekter den orsakar. Särskilt då dessa kan vara betydande, exempelvis när ett ökat effektbehov kräver en ny nät- eller mottagningsstation för tiotals miljoner kronor. Det innebär att kostnaden för elnätsförstärkningen i fallet med de två solelsanläggningarna fördelades ut på ungefär 70 000 kunder.
Solcellsboomen innebär alltså ökad elnätskostnader och därmed högre elnätsavgifter för oss alla. Är detta då ett problem? Inte nödvändigtvis. Förhoppningsvis är de som beslutat om solelens subventioner väl medvetna om detta och har bedömt att elnätskollektivet är beredda att betala, bland annat för den klimatnytta solelen innebär. Personligen betalar jag gärna för ett väl utbyggt elnät med kapacitet att ta emot mer solel och det tror jag gäller för fler än mig.
Det som däremot är ett problem är att detta inte framkommer alls i den energipolitiska debatten, där elnätsföretagen ofta beskylls för orimliga prishöjningar. En inte obetydlig del av dessa prishöjningar kan förklaras av de ökade kostnaderna för att integrera mer förnybar elproduktion i elsystemet, eller för att dimensionera elnätet för att kunna ta emot sådan i framtiden. I dagsläget är de elnätsinvesteringar som solelsboomen driver en ”dold” kostnad för energisystemets omställning som vi alla får betala för, men som många nog inte är medvetna om. De svenska satsningarna på solel är en bra affär såväl ekonomiskt som klimatmässigt, men om vi inte är ärliga med dess kostnader och vem som betalar för dem är risken stor att den framstår som bättre än vad den faktiskt är.
Skriv en kommentar