Är svensk vattenkraft nästa Cementa?

Klas Gustafsson 15 okt 2021
Dammluckorna vid vattenkraftverket vid Svartåfors

Den senaste tiden har flera miljötillståndsprocesser fått stor uppmärksamhet i media. På Gotland handlar det om cementproduktionens vara eller icke vara och i Kiruna om utvidgad gruvverksamhet. Gemensamt för båda dessa fall är att myndighetsbeslut som huvudsakligen baseras på lokala miljöintressen riskerar att få stora nationalekonomiska konsekvenser för Sverige. 

I början av nästa år är tyvärr risken stor att ytterligare en svensk industri får läggas till listan av verksamheter som får vika sig för myndigheternas krav. Då börjar nämligen omprövningarna av den svenska vattenkraftens miljötillstånd. Under en 20-årsperiod ska mer än 2000 anläggningar förses med moderna miljövillkor i linje med EU:s vattendirektiv. Förutsättningen för prövningarna sätts redan nu i december 2021, då Vattenmyndigheterna beslutar om vilka miljökvalitetsnormer som ska gälla för alla svenska vatten.

Redan nu finns tydliga tecken på att det kommer bli en svår process för vattenkraftverken. Trots att det finns goda möjligheter att tillämpa mindre stränga krav genom olika typer av undantag, till exempel att klassa vatten som ”kraftigt modifierade” (KMV) fokuserar istället Vattenmyndigheterna ensidigt fokusera på den lokala vattenmiljön utan hänsyn till vare sig klimatnytta, kulturvärden, dammsäkerhet eller påverkan på lokalsamhällen. Exempelvis föreslår Vattenmyndigheterna att antalet vattendrag som klassas som KMV i princip ska vara oförändrat jämfört med tidigare förvaltningscykel samtidigt som man kraftigt underskattar förlusten av förnybar elproduktion på grund av miljöåtgärder, till exempel anläggande av fiskvägar. Risken är överhängande för att Vattenmyndigheterna prövningsprocess kommer leda till ett stålbad för svenska vattenkraft med omfattande utrivningar som följd. Det skulle avsevärt försvåra framtida svensk elektrifiering samt bromsa utbyggnaden av annan förnybar elproduktion, till exempel vindkraft som är beroende av vattenkraften för att balansera sin volatilitet.

För några veckor sedan uppmärksammades problematiken i Sveriges riksdag som riktade ett tillkännagivande till regeringen om att bland annat säkerställa att vattenmyndigheterna tar hänsyn till alla nyttor som ramdirektivet för vatten listar vid normsättningen samt utnyttjar alla tillgängliga undantag för att klassificera vatten. Vidare uppmanas regeringen att säkerställa att de miljöanpassningar som sker inte går ut över möjligheten att öka effekten i befintlig vattenkraft. Några formella åtgärder från regeringens sida har emellertid tyvärr ännu inte presenterats.

Såväl Cementa-, Kiruna-, och vattenkraftskonflikten grundar sig i en och samma problematik. Nämligen att den svenska miljöbalken inte beaktar klimataspekter utan ensidigt fokuserar på lokala miljöutmaningar. Med dagens miljöbalk som ledstjärna kommer svenska myndigheter ständigt fatta beslut som ensidigt främjar lokal miljönytta på bekostnad av ökade globala klimatutsläpp. Lösningen är naturligtvis att inkludera klimataspekten i Miljöbalken vilket skulle göra det möjligt att göra rimliga avvägningar mot andra samhällsintressen, till exempel biologisk mångfald. Just detta föreslås nu av Klimaträttsutredningen i ett delbetänkande. I ljuset av den tilltagande klimatkrisen är en sådan förändring brådskande!